2008-08-10
Finnmarksturen
I helgen avverkades Sveriges längsta långlopp genom Finnmarksturen med sina 112 km. Det var några år sedan sist jag cyklade denna tävling då den har krockat med Birkebeinerittet som jag har prioriterat högre. Jag tycker det var kul att komma tillbaka till Ludvika och återigen cykla tävlingen, de har dock tappat en massa deltagare de senaste åren. Det fanns förhoppningar om ett bra race denna dag, då jag känner att formen har blivit lite bättre de senaste veckorna.

De hade klarat sig ganska bra ifrån regnet, jag hade räknat med att det skulle vara riktig lervälling och många sönderregnade vägar. Det var endast ett fåtal ställen som det syntes att det regnat, de kanske hade gjort ett bra jobb med banan. I alla fall, benen kändes riktigt tunga på fredagskvällen när jag var ute och trampade ur dem. Inte bra att vila för mycket, man blir lite seg i kroppen av det har jag märkt. Fick dock igång dem till lördagen! Under uppvärmningen brukar man känna lite hur det kommer att gå på tävlingen, dock inte alltid.

Jag hade en bra känsla i kroppen, vilket alltid är positivt. Starten gick och det kändes fortsatt bra, cyklade metodiskt i de två första backarna då det var en stor och samlad klunga. Eller i andra backen så sprack den upp i mindre ska jag nog säga! Jag kände att jag tar det lite filbunke den sista biten upp så jagar jag ikapp en grupp efter backen, det gick väldigt bra. Kom med i en ganska stor grupp! Jag klantade dock till det i ett skogsparti och fick släppa gruppen, gick inte att jaga ikapp den själv. Det går ju väldigt fort på grusvägarna! Efter en knapp mils ”ingemans” cykling kom det ifatt några som jag hängde på.